Vid Karlsfors bruk fanns för drygt 100 år sedan ett helt samhälle med bank, post, skola och affär. Brukssamhället började redan på 1700-talet med produktion av alun som användes till bland annat rödfärg. På 1800-talets mitt övergick produktionen i huvudsak till kalk för cement och jordförbättring. Idag finns bara resterna kvar av bruket.
En gång en svaveldoftande stenöken
I början av 1800-talet anlände grosshandlare Bernt Harder Santesson till Silverfallet i Bergs socken. Här, på Karlsfors gård, startade han det elfte och sista anlagda alunbruket i Skandinavien. Alun var ett eftertraktat kemiskt salt med flera användningsområden. I färgerierna användes alunet för betning av färger, garvarna använde det för att härda sina skinn mot röta och inom pappersindustrin beströks pappren med alun för att ytan skulle bli lättare att skriva på. Även inom medicinen användes alun, som ett blodstillande och desinficerande medel.
Som mest arbetade över 100 män på bruket. I takt med industrin växte ett helt nytt samhälle upp på Karlsfors gård. Här fanns en bankfilial, ett postkontor och en affär. Männen arbetade mot en lön bestående av sill och mjöl, kvinnorna stod för hushållet och barnen lärde sig att skriva och läsa i gårdens egen skola.
Karlsfors var ett stort men relativt ineffektivt alunbruk. När den kemiska industrin vid mitten av 1900-talet presenterade en ny metod för att enkelt och billigt framställa alun var det därför Karlsfors som drabbades hårdast. Redan år 1856 lades bruket ned.
Förädlingsprocessen
Från brotten fraktades den brutna skiffern hit med häst och vagn. Här på denna öppna plats brändes skiffern i högar innan den forslades vidare till en rad vattenbad.
Mer information om förädlingsprocessen vid alunproduktionen finner du vid resterna av saffianshuset på andra sidan bäcken.