Vid Karlsfors bruk fanns för drygt 100 år sedan ett helt samhälle med bank, post, skola och affär. Brukssamhället började redan på 1700-talet med produktion av alun som användes till bland annat rödfärg. På 1800-talets mitt övergick produktionen i huvudsak till kalk för cement och jordförbättring. Idag finns bara resterna kvar av bruket.
Här i området döljer sig totalt åtta kalkugnar. Innanför kalkugnarnas upp till 15 meter långa och fem meter höga murar varvades kalkstenen med alunskiffer. Den oljerika alunskiffern användes som bränsle vid eldningen.
Allteftersom ugnen fylldes murades öppningen igen, ända tills bara ett litet hål återstod. Härigenom eldades ugnen med ved, tills alunskiffern blev tillräckligt varm för att tända. Efter ett tiotal dagar i 1000 graders värme var det dags att låta ugnen svalna. Kalken, som klumpats samman med alunskiffern, bröts och såldes - antingen direkt i osläckt skick eller släckt, det vill säga behandlad med vatten. Den osläckta kalken användes uteslutande som jordförbättringsmedel, medan den släckta kalken även kunde användas som murbruk.
Slaggstenen från ugnarna, den så kallade rödfyren, forslades samman i stora högar längs sluttningen.