En av Sveriges rikaste fågelsjöar. Allmänt känd för mängden tranor som stannar vid sjön innan de flyger vidare till och från sina häckningsplatser. På pelare ute i sjön finns naturum Hornborgasjön, en informationscentral med bland annat utställning om sjöns historia och fågelliv. Hornborgasjön är ett drygt 4 000 hektar stort naturreservat. Reservatet omfattar främst sjön och dess strandängar, men även en del av det gamla odlingslandskapet öster om sjön.
Ekornavallen är ett märkligt fornlämningsområde beläget i det vackra landskapet mellan Falköping och Varnhem. På platsen finns gravlämningar från förhistoriens tre huvudepoker, sten-, brons- och järnålder.
Den äldsta graven byggdes under bondestenålder ca 3300 f Kr medan de yngsta uppfördes under den sk vikingatiden, ca 800- 1050 e.Kr. Människor har därmed använt Ekornavallen som gravplats under mer än 4000 år. Det berättar också att trakten varit bebodd och brukad under lika lång period.
Girommen och bronsåldersröset
Kanske mest iögonfallande på Ekornavallen är den stora gånggriften längst i norr, kallad Girommen. Gånggriften är uppförd under bondestenålder och är en grav för många personer. Vid en restaurering 1946 hittades en flintmejsel, krukskärvor och delar av bärnstenspärlor. De döda fick med sig gravgåvor vilket vittnar om en tro på ett fortsatt liv i en annan dimension.
Högst upp på backkrönet tronar ett stort bronsåldersröse, ursprungligen uppfört som en grav över en person under äldre bronsålder. Ekornavallens röse är inte undersökt, men vid utgrävningar av liknande gravar, har fynd av vapen och dyrbara personliga tillhörigheter gjorts. De påkostade gravarna över en individ, tolkas ofta som att samhället under bronsåldern blev mer hierarkiskt.
Resta stenarna och skålgropar
De flesta lämningarna på Ekornavallen är anlagda under järnåldern, bland annat alla resta stenar, domarringarna och samtliga stensättningar. Flera av stenarna står nästan på en rak linje från söder till norr. En del hävdar att de är placerade utmed en forntida numera helt försvunnen väg. Detta har emellertid inte kunnat beläggas. Underligt nog finns även skålgropar på en del av stenarnas sidor. Eventuellt är de helt enkelt återanvända takblock från gånggrifter.
Sägner och myter – tro’t om du vill
Den största gånggriften kallas i folkmun Girommen – eller Gigerugnen - , vilket ska betyda jätteugn. Kanske är det ett folkligt försök att förklara den egendomliga kammaren. Enligt den föreställningen kom varje kväll en jättekvinna ner till ”ugnen” för att grädda sitt bröd. En parallell kan också dras till Danmark där gånggrift heter just Jaettestue. Enligt sägnen ska munkarna i Varnhem ha grävt en underjordisk gång för att i hemlighet kunna besöka nunnorna i Gudhem. Gången sägs ha mynnat ut i Girommen.
Traditionen berättar också att stenarna som står på en linje restes till minne över 19 riddare vilka föll i slaget vid Falköping år 1389 då drottning Margareta besegrade kung Albrekt av Mecklenburg. Troligen är det inte helt sant, men en spännande sägen.