I Vallebygden är man inte blygsam utan marknadsför sträckan från Timmersdala mot Varnhem som Vallevägen – världens vackraste väg. Dryga 20-talet småföretagare har gått samman för att lyfta fram områdets tillgångar och resurser. Det handlar både om konstnärer, producenter, affärsidkare och boendeanläggningar. Områdets natur präglas av ett mjukt kuperat kamelandskap som anses vara unikt i världen - det bildades när inlandsisen drog sig tillbaka. Inte mindre än sex naturreservat finns inom Valleområdet. Här finns över 6 mil skyltade vandringsleder, och området är känt för alla tiotusentals körsbärsträd som står i vackraste blom under maj månad.
Naturreservatet Högsböla ängar är en rest av de stora lövängar som förr fanns i Berg och som besöktes av Linné på 1700-talet. I övre delen finns en gammal löväng med många grova hamlade almar och askar kvar. De nedre delarna består av betesmarker från vilka du har utsikt mot sjön Lången och Kinnekulle. Ängarna är värda att besöka året om, men står i sin fulla prakt under våren och sommaren.
Restaurering av ängarna har skett i omgångar genom nyhamling av en stor mängd träd och röjning av igenvuxna partier. På ängarna finns flera gigantiska ekar och vissa av dem bär spår efter stamkvistning. I buskskiktet märks hassel, hagtorn och nypon. Floran är rik och varierad med till exempel gullviva i stora mängder, St Pers nycklar, brudbröd, ramslök, vildlin och svinrot. I en träddunge slingrar sig murgröna upp för stammarna. Karaktärsfåglar är stenknäck, steglits och gröngöling. Högsböla skyddades som naturreservat 1968 och utvidgades 1990.
Ängarna nås via en parkering strax norr om Bergs prästgård. Billingeleden går genom området och för att alla ska kunna njuta av den vackra miljön, har ingången till reservatet handikappanpassats och en jämn väg har anlagts in i området. Den gör det möjligt för dem som är rullstolsburna att ta sig ända fram till lövängen.
Ängen har brukats genom slåtter och lövtäkt, för att få vinterfoder till kreaturen. Här finns flera naturtyper. Ek, ask och alm är vanliga träd. På fuktigare ängsmark växer mattor av ramslök och svalört. Torrare delar bjuder på blåsippa, vitsippa, gullviva och St Pers nycklar.
I de gamla ihåliga träden häckar bl.a. hackspettar, göktyta, rödstjärt och flugsnappare. Promenadvägen till ängen går i en fädrev, en stenmurskantad brukningsväg där boskapen drevs från byn till betesmarkerna.