I Tidanbygden hittar du Sjön Östen som är en typisk slättsjö, näringsrik och grund. Den är en av landets mest värdefulla fågelsjöar, och en viktig länk i den kedja av rastplatser som flyttfåglarna använder. Det vackra landskapet runt sjön har spår efter tusentals år av mänsklig aktivitet, och här finns också flertalet fornlämningar och kulturbesöksmål. Sjön Östen tillsammans med åarna Tidan och Ösan har sammanbundit stora delar av norra och östra Skaraborg. Här har troligtvis rika hövdingar eller småkungar varit bosatta mitt i händelsernas centrum. Många av de fynd och gravar som hittats i trakten tyder på just en mycket rik bygd. Besök exempelvis lämningarna Kung Ranes hög och Askeberga Skeppssättning, eller Skaraborgs enda kulturreservat Vallby Sörgården
Askeberga skeppssättning vid Tidan är en av Västergötlands mest uppmärksammade fornlämningar. Platsen har sedan urminnes tider varit en samlingsplats för folket i bygden.
Men är det verkligen en skeppssättning? Ingen har hittills presenterat en trovärdig förklaring till det här gigantiska stenmonumentet, som inte liknar något annat i landet. 24 klumpformade stenar, omkring 2 meter höga och ca 30 ton tunga, är uppställda i en 53 meter lång och 18 meter bred nordsydlig oval. Ibland kallas monumentet skeppssättning – i så fall är det den näst största i Sverige efter Ales stenar i Skåne – och ibland domarring, men ingendera benämningen är korrekt. De för skeppssättningar karaktäristiska stävstenarna saknas, och domarringar är alltid betydligt mindre.
Askeberga har inte blivit systematiskt utforskat. En mindre grävning 1928 syftade endast till att återställa området efter potatisodling. Bristen på arkeologiska undersökningar gör att vi inte kan uttala oss om monumentets ålder. Den vanliga åsikten att stenarna skall ha forslats hit under yngre järnålder, det vill säga på vendeltiden eller vikingatiden, är endast en kvalificerad gissning. Ingen vet heller varifrån stenarna hämtats. Uppenbarligen rör det sig om flyttblock. En hypotes är att de har hämtats från en plats några hundra meter sydöst om stenkretsen, men det kan också röra sig om mer långväga transporter från olika håll i grannskapet.
Monumentets omgivningar kännetecknades under äldre medeltid av välmående jordbrukssocknar. En vadplats över Tidan låg alldeles i närheten, vilken gav namn åt den medeltida kungsgården Vad, ett centrum för Vadsbo härad. Välståndet avspeglades i byggandet av stenkyrkor. Sveneby, Vads, Götlunda och Flistads kyrkor byggdes alla på 1100- och 1200-talen. Av särskilt intresse är att Flistads kyrka byggdes bredvid en imponerande gravhög från järnåldern, i folkminnet refererad till som "kung Ranes hög". Eventuellt rör det sig om ett exempel på kultkontinuitet, det vill säga att kristendomens präster har tagit över en förkristen kultplats. Rane var ett av många namn på guden Oden, och den närbelägna sjön Östen lär tidigare ha kallats Odens sjö. Av hävd brukar även Askebergas stenmonument kallas "Rane stenar", men det är omöjligt att säga hur långt tillbaka i tiden de här benämningarna har använts. Här har sannolikt välbärgade hövdingar eller småkungar varit bosatta mitt i händelsernas centrum. Många av de fynd och gravar som hittats i trakten runt sjön Östen tyder just på en rik bygd som i ett senare skede av historien miste betydelse till förmån för andra platser och vars monument därför är påfallande svåra att förstå för en nutidsmänniska.
När restes kretsen av stenar? Och varför? Vi kan utgå från att det har varit en prominent samlingsplats för bygdens folk, men vi vet inte om det har rört sig om marknad, ting eller religiös kult. Vi vet inte heller om det finns ett samband mellan monumentet, vadstället och högen vid Flistads kyrka. Askeberga är en gåta som fortfarande väntar på att lösas.