Vid Karlsfors bruk fanns för drygt 100 år sedan ett helt samhälle med bank, post, skola och affär. Brukssamhället började redan på 1700-talet med produktion av alun som användes till bland annat rödfärg. På 1800-talets mitt övergick produktionen i huvudsak till kalk för cement och jordförbättring. Idag finns bara resterna kvar av bruket.
Du befinner dig i saffianshuset, den största av alunproduktionens byggnader. Här, innanför de murade stenväggarna, rymdes en gång 40 stora träkar. Hit kom den förädlade alunskiffern flera veckor efter att den brutits i dagbrotten. Följ skifferns långa väg från berget:
1. Brotten
Alunskiffern hackas för hand ur dagbrotten och krossas med träklubbor.
2. Bränningen
Från brotten fraktas den brutna skiffern med häst och vagn till en öppen plats där den bränns i högar.
3. Luthuset
I luthuset placeras den brända alunskiffern i stora träkar fyllda med vatten. Så kallad alunlut frigörs.
4. Pannhuset
Via urgröpta stockar från luthuset transporteras luten över bäcken till pannhuset. Här sjuder luten i stora blypannor under två dygn.
5. Kvarnen
Medan alunet svalnar i pannhuset bildas en gul fällning. Fällningen, som består av järnsulfat, torkas i klumpar. I kvarnen krossas klumparna till pulver som senare säljs som rödfärg.
6. Saffianshuset
Den ljumma alunluten placeras i träkar i saffianshuset. Här utkristalliseras alunlut till saffians, det vill säga koncentrerad alunlösning.
7. Raffineringshuset
Saffiansen löses upp i varmt vatten i raffineringshuset. Upplöst saffians förvaras under två veckor i stora tunnor. Häri utkristalliseras ren alun, som hackas sönder och placeras i tunnor för att säljas.