Lyssna först på berättelsen och klicka sedan på AR-symbolen i bilden ovan.

Silverspännet hittades i en kvinnograv nära Katas grav som är ifrån samma tid. Eftersom liknande ringspännen finns i flera gravar är de formodligen en viktig del av det dåtida klädmodet bland kvinnorna i Varnhem i vikingatidens slutskede. 

Berättelsen i text:

Redan innan klostret i Varnhem bildades och den första klosterkyrkan uppfördes fanns här i Varnhem en gård med rötter långt ned i vikingatiden – Kata gård - med en egen kyrka och gravar som tyder på att kristendomen fanns på platsen kanske så tidigt som på 800-talet. Utgrävningar visar att platsen varit bebodd ända sedan vår tideräknings början runt år noll!

Högst upp på kullen hittade man spåren av gårdens egen kyrka i sten, uppförd redan på tusentalet. Gå gärna upp dit och titta in. Stenkyrkans väggar syns tydligt men också den djupa försänkning som var kyrkans krypta. Kryptor var ovanliga i Sverige vid den här tiden men ganska vanliga i England. Och det tycks som att förbindelserna med England varit ganska utvecklade.

Utgrävningarna visade också att här funnits en ännu äldre träkyrka från 900-talet, bara 6x4 meter stor. Inne i överbyggnaden finns en spännande utställning där du kan lära dig mer om de kristna vikingarna.

/mera vikingamusik?/

På området har man också funnit en stor silverskatt bestående av 476 anglosaxiska silvermynt, varav det yngsta var präglat på 1030-talet. Runstenar i området vittnar också om att västgötska män deltog i danske kungen Knut den stores styrkor i England efter erövringen 1015. Varnhemsvikingar tycks alltså ha farit till England och plundrat – kanske med Knut den Store av Danmark - och sedan fört med sig både silver och kristna bruk hem.

Utgrävningen har lett till en förändrad bild av den svenska historien, då den visar att platsen här blev kristet ett sekel tidigare än övriga Sverige, redan på 900-talet. I de tusentals gravar som finns runtomkring den gamla stenkyrkan har de döda begravts utan kremering och med huvudet i väster och fötterna i öster, enligt kristen tradition. De äldsta påträffade gravarna har daterats till 900-talets första hälft.

Kata Gård har fått sitt namn efter kvinnan, vars skelett är ett av utgrävningarnas största fynd. Kata bodde på storgården under vikingatidens slutskede. Hennes grav utmärktes av en runristad kristen gravsten. Man har även funnit en man i en annan grav på området från ungefär samma tid, som antas vara Katas make Kättil.