Berättelsen i text:

Välkommen till resterna av det gamla folkungafästet Ymseborg. Idag en ruin. På 1200-talet ett rebellfäste och en nagel i ögat på Bjälboättens regenter.
”Ett sorgligt ställe där orätt alltid hade sin hemvist.”

1250 dör den siste kungen av den Erikska ätten, Erik Läspe och Halte. Vem ska nu ta över den svenska tronen?

Här på Ymseborg sitter junker Filip, son av en tidigare kung, Knut Långe, och smider planer på att ta över kungakronan. Men en man står i vägen – den förhatlige Birger jarl – som två år tidigare låtit halshugga Filips bror efter ett misslyckat upprorsförsök. Birger jarl lyckas nu också snabbt få sin minderårige son Valdemar utsedd kung, bara 12 år gammal.

Filip på Ymseborg blir rasande och smider planer mot jarlen och hans nyvalde son. Han söker först stöd hos kung Håkon i Norge. Men när han där får nej värvar junker Filip istället trupper i Tyskland och återvänder till Sverige. I slaget vid Herrevadsbro besegras han dock av Birger jarl som ger order om halshuggning av junker Filip.

Ymseborg ärvs av Filips söner som även de fortsätter att göra uppror mot kungamakten. Det mest kända, som ägde rum år 1278, ledde till att kung Magnus Ladulås tröttnade. Johan och Birger Filipsson togs tillfånga vid ett besök på borgen Gälakvist i Skara och fördes till Stockholm för halshuggning. Ymseborg konfiskerades av kungen och när släkten sedan fick tillbaka egendomen år 1282 hade borgen jämnats med marken. Rebellfästet Ymseborgs stormiga historia var därmed till ända och borgen byggdes aldrig upp igen.

Borgen hade försvaret koncentrerat till ett fyrkantigt stentorn högst uppe på bergsklacken med milsvid utsikt. Fortfarande kan man se grundmuren till det 10x10 m stora tornet. Det finns också en brunn som än idag sägs hålla vatten till 3 meters djup.

Sägnen berättar också om hemliga underjordiska gångar och rysliga fängelsehålor.