Ålleberg ligger ca 335 meter över havet och är Västra Götalands högsta platåberg. Det ingår i Platåbergens Geopark som är Sveriges första Unesco globala geopark. Här kan du vandra i den vackra naturen där största delen är naturreservat. Upplev den speciella floran, vattenkällor och utsiktspunkter med fantastisk vy över landskapet.
Vandringslederna är 1,3 km, 1,9 km och 4,7 km. Två av dem startar vid serveringen och en av dem utgår ifrån rastplatsen vid foten av Ålleberg. Två av dem är i brant terräng. På delar av berget finns betande djur vissa tider på året, vanligtvis brukar det vara maj-oktober. Hundar bör inte vistas i beteshagarna. (På röd led går inga betesdjur.)
Det finns många sägner om berget och på denna promenad får du ta del av några av dem, bland annat den om Ållebergs ryttare. På bergsplatån hittar du också Sveriges enda segelflygmuseum, säsongsöppet café, restaurang och camping.
I Ållebergs inre vilar ryttarna i den gyllene salen. I guldskimrande hjälmar står de beredda med sina hästar för att försvara Falbygden mot faror. När dimman ligger tät sägs det att man kan få se ryttarna träna i månens sken. Porten in i berget ska ligga åt norr. Kanske kan du hitta den?
Berättelserna om Ållebergs ryttare är många. Ofta berättas den om slaget vid Åsle år 1389. Då fick ryttarnas insats en historisk betydelse. Drottning Margaretas härar höll på att förlora slaget mot Albrekt av Mecklenburg. Det sägs att hon från sin plats på Ållebergs änne såg hur tolv guldhjälmsprydda ryttare gick in i striden och vände nederlag till seger. Ållebergs ryttare hade ingripit och Albrekt av Mecklenburg fick se sig slagen. Nio år senare enade drottning Margareta Norden genom Kalmarunionen.
En annan sägen handlar om bonden som var på väg till marknaden i Falköping för att sälja havre. När han passerade Ållebergs änne kom en man fram och frågade om han fick köpa lasset. Bonden följde med in i berget där riddarna låg och sov. Bonden råkade stöta till ett betsel som skramlade till. Då vaknade ryttarna och frågade ”Är det dags?”, men fick till svar att de lugnt kunde sova vidare. Bonden bytte sin havre mot guld, men väl ute ur berget fick han se guldet förvandlas till grus och sand… När han kom hem igen visade det sig att han varit borta i flera år, istället för några få timmar.